Detta är en ersättningssida för www.ornenochkrakan.se Örnen och Kråkans webbhotell har tekniska problem för tillfället och Upplagan den 14 oktober publiceras därför också här. Vid frågor kontakta redaktionen@ornenochkrakan.se DEN INTERNA FLERSTÄMMIGHETEN I diktens inre värld upphör gränserna och hierarkierna. Magnus William-Olsson arbetar mot alla de dikotomier som brukar strukturera vår föreställningsvärld: liv och död, kropp och själ, natur och kultur, språk och värld, skriver Jimmie Svensson i sin recension av poetens nya diktsamling, Inget är alltid för sent . När en kritiker gnällde på rimmen och rytmen i Magnus William-Olssons Ingersonetterna från 2010, gick poeten i svaromål. Han hänvisade till sina egna inläsningar av dikterna: ”Lyssna – och säg sedan om ni tycker detta är orytmiskt!”, sa han. Ungefär. Kanske. Jag har nämligen aldrig lyckats lokalisera William-Olssons genmäle igen (medan inläsningarna finns att höra på podpoesi.nu). Möjligen är det bara jag som hört...